Älsklingen.

Jag ska absolut inte hänga ut min älskling här i bloggen... bara skvallar lite och framförallt skryta om mannen i mitt liv! ;)

Jag har säkert nämnt det förut men det tåls att sägas igen... Jag trodde aldrig man kunde ha det så bra i ett förhållande som vi har just nu. Det bästa med detta är inte hur bra vi hade det nu utan att det blir bättre och bättre hela tiden! Jag påstår inte att vi flyger på några rosa nykära moln, det gör vi inte, men vi är lyckliga! På riktigt lyckliga! Jag säger heller inte att vi aldrig tjaffsar eller så, men vi bråkar inte längre som vi gjorde förut. Och den allra största skillnaden nu är att om vi tjaffsar eller bråkar så vet vi båda hur vi ska säga förlåt.

Det var nog det viktigaste vi kunde lära oss under vårt brake... Vi lärde oss att säga förlåt, att verkligen visa för varandra hur mycket vi tycker om varandra och verkligen säga det inte tro att man redan vet de.

Detta är mannen i mitt liv och jag är evigt tacksam att ödet gjorde så att jag hittade honom!