Jag är en klumpig liten tös med massa otur... min otroligt mörbultade kropp vittnar om att gårdagens vurpa var ganska ordentlig.
Det hände på jobbet. Jag och Emma hade vart och hämtat kvällens middag. Talrikarna staplade i handen och take away muggen i den andra, går vi och pratar om hennes mormor som haft sån otur och ramlat i trappan och fått sy 15 stygn...
...Varför inte ta vägen ner för spiraltrappan så att vi slipper vänta på hissen i lobbyn...
Det som följer näst hade lätt kunnat plats i midsummer. Hade det hänt där hade komisarie Barnaby haft ännu ett mystiskt dödsfall att utreda.
... halkade på trappsteget, andra eller tredje från toppen. Ramlar framlänges nerför trapppan hur det går till vet jag inte men jag slår tanden i räcket för det fattas en liten bit, det brutala blåmärket på knät vittnar om att det iaf nån gång tagit i backen. Ett märkligt blåmärhe runt vristen och nästa på armen. Fråga inte hur jag inte slog ihäl mig men det kan ha och göra med den stackars killen längt ner i trappan som tog i mot mig/jag landade på. Tusen tack vem du nu än är. Hamnade nog lite i chock och minns faktiskt inte vem det var.
Men jag tackar gudarna för att detta hände i Göteborg och inte i Midsummer, för som sagt stackars Barnaby har allt för många mystiska dödsfall att utreda som det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar